Här ligger jg ensam i min stora säng.. Ush ändå .. Vill ha min boy här. Har blivit så van med att ha honom här breved mig nästan varje natt att detta känns alldeles knasigt och framförallt tomt. Going crazy over here..!

Tiden skulle få hoppa 2-3 år framåt. Då är allt perfekt, nästan?. Gymnasiet har man gått slut då, hoppas man. Och sen så blir det ju aktuellt med annat. ? Nej men då är man liksom 19-20 och kanske börjar flytta hemmifrån och liksom leva sitt eget liv..? Jäklar så skrämmande. Ser framemot det såklart, vill ha egen familj och så, men det känns ju som om man "övergiver" sin "andra" familj. Andra och andra, alla hör ju till samma familj inom en familj men liksom.. Aykapwnskdo tom på ord. Kan ej förklara hur det känns, grattis till de som förstod min point. För er andra, 2 baad.